Antti Vuorikoski discusses below his experience after the first SmartPaddle measurement session. The original text in Finnish at the bottom. Below translation into English and Swedish.
“Sure, I can swim. Do I benefit from using the SmartPaddles? “These were my main thoughts when I agreed to participate in the SmartPaddle test swim, organized by my Triathlon Association. 5x200m doesn’t require much.
I have a background as a competitive swimmer in the 80-90’s. Those who competed at that time will definitely remember the “high elbow” technique and the way to start the stroke as quickly as the fingers touched the water surface. It’s something that I know by heart from my swimming times.
I quit competing at the age of 20, but started swimming again about 5 years ago, when I became interested in triathlon. Through my triathlon training, my technique changed; The legs were passive and stayed floating only with the support of my wetsuit and my arms were spinning like a windmill. I did it to save my legs to the bike and run distance. My normal swimming speed had been around 1min 30s / 100m and I swam the whole triathlon in an hour.
When the test started, I got almost unnoticeable fingerpaddles in both hands and then it was time to swim. The first two 200m were slow and the last three were halftriathlon speed. I swam times that I had set as goals for myself. When I had hit the wall, the data had already been transferred from the paddles to the phone. After 15 minutes of testing and cooldown the analyzes were already done on Juuso’s laptop.
The results were very surprising; Most of my power was directed towards the side, up and down. As I picked up my hand, I dragged the water forwards. In the part of the swim when my hand was under the water, less than one third of the total strength helped me to move forward.
We analyzed the swimming from many different angles. Visual data helped me understand what my hand actually did under the water. It was easy to exploit Juuso’s knowledge of swimtechnology when I understood the meaning of the charts. As a result of the SmartPaddle test, I received information about the things that primarily affected my swimming. In the future I will forget the windmill hands and concentrate on the part of the swimming that takes me forward.
I could already try my new technique the following week in open water. Instead of spinning my arms, I calmed down the swimming and focused on my body rotation and through that to the end of the stroke. A 1000 m went smoothly with the average of 1.26 / 100m. I think my time will still improve a few second after a couple training sessions. For an experienced swimmer it is a big improvement but I think the analyses are even more relevant to inexperienced swimmers and improvements might be even bigger.
It will be interesting to follow-up Antti’s progress.
Anttis’ blog translated into Swedish:
”Visst kan jag simma. Har jag någon nytta av SmartPaddlarna?” Dessa var mina främsta tankar när jag gick med på att delta i SmartPaddle-testsimningen som var organiserad av min Triathlon-förening. 5x200m skulle nog inte kräva mycket.
Jag har en bakgrund som en tävlingssimmare på 80-90 talet. De som tävlade på den tiden kommer garanterat ihåg ”hög armbåge”-tekniken och sättet att svänga armen så snabbt fingrarna rörde vid vattenytan. Det är något som jag har i ryggraden från mina simmartider.
Tävlandet slutade jag i 20-årsåldern och därefter återupptog jag simmandet igen för ungefär 5 år sedan när jag blev intresserad av triathlon. Via triathlonträningen förändrades min teknik; benen hängde passivt med stödet av min våtdräkt och armarna snurrande som en väderkvarn. Jag gjorde det för att spara benen till cyklingen och löpsträckan. Min normala simhastighet har varit omkring 1.30/100 och den hela triathlonsträckan simmade jag på en timme.
När testet började fick jag så gott som omärkbara fingerpaddlar i båda händerna och så var det dags att simma. Två första 200m var lugn fart och de tre sista var halvtriathlons fart. Jag simmade tider som jag hade satt upp som mål för mig själv. När jag kom i mål hade datan redan hunnit överföras från paddlarna till telefonen. Efter 15 minuters testsim och nedvarvning och en stund på simhallens café var analyserna redan färdiga på Juusos laptop.
Resultaten var väldigt överraskande; största delen av mina krafter riktade sig mot sidan, upp och ner. När jag hämtade min hand fram släpade jag vattnet till och med framåt. I den delen av simtaget då min hand var under vattnet gick under en tredjedel av den totala styrkan till att föra mig framåt.
Vi analyserade simtaget ur många olika synvinklar. Visuell data hjälpte mig att förstå vad min hand egentligen gjorde under vattnet. När jag själv förstod var det lätt att utnyttja Juusos kunskaper i simteknik. Som resultat av SmartPaddle-testen fick jag information om de saker som främst påverkade simningens effektivitet. I fortsättningen ska jag glömma väderkvarnshänderna och koncentrera mig på den delen i simtaget som för mig framåt.
Jag kunde pröva min nya teknik redan följande vecka i öppet vatten. I stället för att snurra armarna, så lugnade jag nesimningen och koncentrerade på kroppsrotationen och genom det att få kraft till slutet av simtaget. 1000m gick galant med medelfarten 1.26/100m. Efter några simgånger tror jag att det ännu förbättras några sekunder. För en erfaren simmare är det en stor förbättring. Men jag tror att analyserna är alltmer relevanta för oerfarna simmare och förbättringarna skulle vara möjligen ännu större.”
Original text by Antti
” ‘Osaan kyllä uida, saankohan tästä sessiosta mitään irti.’ Nämä olivat päällimmäiset ajatukseni, kun lupauduin osallistumaan triathlon-seurani järjestämään SmartPaddle -testiuintiin. 5x200m ei olisi juttu eikä mitään.
Omaan kilpauinti-taustaa nuoruudestani 80-90 luvulta. Ne jotka tuolloin uivat kilpaa muistavat varmaan edelleen “korkean kyynärpään” ja miten vetoa lähdettiin taittamaan lähes heti sormien kosketettua veden pintaa. Se jäi selkäytimeen väkisinkin.
Kilpauinti jäi noin 20 vuotiaana ja altaan kelaaminen palasi vasta noin viisi vuotta sitten, kun innostuin lykra-setänä triathlonista. Triathlonin myötä muuttui tekniikkakin, jalat passiivisena märkkärin tukemana ja kädet kauhovat kuin siipirattaat. Pyrin säästelemään jalkoja pyöräilyyn ja juoksuun, joten tahdilla ei niin väliä, kunhan vauhti riittää. Normaali matkavauhtini on ollut noin 1:30/100m, täyden matkan uinti menee tunnissa.
Altaalla sain huomaamattoman pienet lättärit keskisormiin ja menoksi. Kaksi ekaa kevyesti ja sitten kolme kappaletta puolimatkan vauhtia. Sain uitua tavoite-vauhtia ja päädyssä sarjan lyhyiden taukojen aikana data siirrettiin hengityksen tasaantuessa kännykkään. 15min rupeama ja verrat päälle, jonka jälkeen kohti uimahallin kahvilaa. Pukeutumisen aikana analyysit olivat jo valmiina Mannisen Juuson läppärillä.
Itselleni tulokset olivat tyrmääviä: suuri osa tehoista suuntautuu sivulle tai ylös-alas ja palautusvaiheessa raahaan vettä jopa eteenpäin. Vetoni vedenalaisen vaiheen kokonaiskestosta alle kolmannes oli eteenpäin vievää.
Kävimme vedon läpi useasta eri näkökulmasta. Datan visualisoinnit auttoivat ymmärtämään että mitä vetoni aikana oikeasti tapahtuu. Kun itse ymmärsi niin oli helppo hyödyntää myös Juuson erinomaista osaamista uintitekniikasta hyödyksi. Keskustelun tuloksena löysimme heti mitä asioita korjaamalla saisin nopeimmat parannukset uinnin taloudellisuuteen. Eli unohdetaan siipirattaat ja keskitytään vedon eteenpäin vievään liikkeeseen.
Pääsin kokeilemaan neuvoja käytännössä heti seuraavalla viikolla avovedessä. Kierrosten sijaan rauhoitin vetoa, korostin vartalon kiertoa ja sen tuomaa voimaa lopputyöntöön (joka ei ole työntö vaan vartalon kierron tuoma loppuvaihe vetoon). 1000m taittui 1:26/100m keskivauhdilla sen kummemmin puristamatta. Tiedän, että tuosta lähtee parin uintikerran jälkeen vielä toiset neljä sekuntia pois. Kokeneelle uimarille tuo on iso parannus. Uskon, että kokemattomalle uimarille voima-analyysi ja sen kautta tulevat parannukset ovat vielä merkityksellisempiä.”
